Exhibitions

Exhibitions

New Glass from Sweden


@Culture Object, New York

10/11 2022 - 18/2  2023

Mysteriet står att finna i det synliga


@Vänersborgs konsthall, 

1/10-26/11  2022

Tillfällig Gäst


@Galleri Glas, Stockholm

21/4-22/5  2022

A pile of Stones @theglassfactory

BarroLevéns konst har en andlig dimension som är stadigt förankrad i hantverket. Det är som att deras verk säger: Ecce terra, se jorden. Mysteriet står att finna i det synliga. Våra liv på den här jorden är inte mer än ett ögonblick i en kosmisk skapan- deprocess av svindlande tidsrymder. Människan är en tillfällig gäst i en värld som föregått oss och lever vidare efter oss.

I sina installationer leker duon ofta med åskådarens perception och ställer den mänskliga kroppens skala mot rymdens ofattbara mått. Det oändligt stora åter- speglas i det mindre och greppbara. Många av BarroLevéns verk är på ett märkligt sätt yta och djup samtidigt.



I deras senaste verk är sorgen också närvarande, en silvrig svärta som erinrar om vår jords skönhet och skörhet. Vi ställs inför sorgens dunkel men påminns samtidigt om att mörkret är en av livets grundförutsättningar – fröets nödvändiga hemvist.


-Erika Dahlén

 Nybrogatan 34, Stockholm

Utställningstext

TILLFÄLLIG GÄST - Galleri Glas 21 april - 12 maj 2022


Konstnärerna Ulrika Barr och Kristina Levén möttes 2017 under sin utbildning på Konstfack. De fann varandra vid ett spontant samarbete i glashyttan och upptäckte snabbt den kreativa dynamiken i att vara två. I dialogen dem emellan uppstod ett sorts tredje – och så var konstnärsduon BarroLevén född.

 

Glaset har en alldeles egen poesi – i hettan som svalnat och rörelsen som stillnat. I sanden, som mirakulöst kan förvandlas till en genomskinlig sten, fylld av rymd och ljus. Paradoxalt nog är dessa förföriska estetiska kvaliteter också konstglasets akilleshäl, något man som konstnär måste hantera varsamt. BarroLevén är klart medvetna om den försåtliga skönheten och stannar inte vid ytan. De vill mer.


På Boda glasbruk har det sedan 1950-talet funnits en stark tradition av att experimentera med glas. Där utmanade den då nyutexaminerade Konstfacksstudenten Erik Höglund den mångåriga glasblåsartraditionen, bland annat genom att kasta potatis i smältdegeln för att skapa luftbubblor i glaset, helt på tvärs mot det tidigare ”rena” stilidealet. Konsthantverkaren Monica Backström arbetade i samma anda av medveten imperfektionism och gjöt in nubb, gem och andra metallföremål för att på så sätt ”skräpa ner” glaset.


Det är i detta sammanhang av traditionellt glashantverk och experimentellt sökande BarroLevén verkar. De eftersträvar inte heller elegans eller ”renhet”. Deras glas får vara både tungt och knöligt. Sedan en tid experimenterar de med foamglas, ett material som utvecklats inom bygg- och markanläggningsindustrin. Foamglas skapas av återvunnet glas och är en restprodukt av det överblivna glas som annars skulle gått till deponi. Glasresterna mals ner till pulver och jäsningsmedel tillsätts. Vid upphettning jäser det sedan upp till en kaka som påminner om lavasten.


BarroLevén låter i sina experiment det klara rena hyttglaset möta den råa industriella produkten. Eftersom foamglaset orsakar nya oförutsägbara kemiska reaktioner i tillverkningen kan varje sekund vara avgörande. Arbetet kräver både fullständig uppmärksamhet och ett samspelt team. Har man otur kan materialet helt enkelt koka bort och försvinna, som genom ett trollslag.

 

I sina installationer leker duon ofta med åskådarens perception och ställer den mänskliga kroppens skala mot rymdens ofattbara mått. Det oändligt stora återspeglas i det mindre och greppbara. Många av BarroLevéns verk är på ett märkligt sätt yta och djup samtidigt. Som till exempel Vattenhål, en skålformad glasskulptur som på samma gång verkar vara källans behållare – brunnen – och vattnet självt. Det är som att tiden har mejslat ut objektet och gett det en arketypisk gestalt, droppen har urholkat stenen. Under ytan skiftar foamglasets färger som koraller – ett stycke natur som gjutits in och bevarats till eftervärlden.

 

Genom århundranden har många konstnärer sett konst som en andlig praktik, både innanför och utanför den etablerade religionens gränser. Ändå har det i det sekulära Sveriges konstvärld länge varit i stort sett omöjligt att tala om det ”andliga” i konsten (vad det nu är?) utan att avfärdas som en kuf. Alla konstnärer med självbevarelsedrift har i det längsta undvikit a-ordet. Men något verkar ha hänt och idag är samtalsklimatet friare. Mycket tack vare konstnärer som Hilma af Klint och Ivan Aguéli, som gått före och berett mark för ett öppnare förhållningssätt. BarroLevéns konst har en andlig dimension som är stadigt förankrad i hantverket. Det är som att deras verk säger: Ecce terra, se jorden. Mysteriet står att finna i det synliga.


Våra liv på den här jorden är inte mer än ett ögonblick i en kosmisk skapandeprocess av svindlande tidsrymder. Människan är en tillfällig gäst i en värld som föregått oss och lever vidare efter oss. Förmodligen har människor i alla tider upplevt sig leva i ”de sista av dagar”. Att världen fortsätter efter vår egen död, som om ingenting har hänt, är en alltför stor kränkning av det mänskliga egot.


Med människans destruktiva påverkan på klimat och ekosystem har detta predikament fått än skarpare konturer. Vad gör man som enskild konstnär av kunskapen om att människans hela livsmiljö är hotad? Oavsett om bearbetandet sker på ett medvetet plan eller ej så färgar det många konstnärers arbete just nu. Som ett stråk av sorg, av förtvivlan.


I BarroLevéns senaste verk är sorgen också närvarande, en silvrig svärta som erinrar om vår jords skönhet och skörhet. Men de förkolnade stammar som syns i utställningen Tillfällig gästvittnar inte bara om brand och förödelse utan berättar också om ett efteråt, hur eldens framfart ger utrymme åt nytt liv för växter och djur. Verket handlar på så sätt även om återfödelse, om vetekornets lag som säger att kornet måste falla i jorden och dö för att växtkraft ska uppstå och ge skörd. I BarroLevéns värld ställs vi inför sorgens dunkel men påminns samtidigt om att mörkret är en av livets grundförutsättningar – fröets nödvändiga hemvist.


Filosofen och mystikern Emilia Fogelklou såg konstnärlig verksamhet som ett sorts gruvarbete där konstnären ”ur sin inre vakenhet låter det dolda, ofödda, oförstådda bräckas fram i dagen”. Hon tyckte sig se två olika konstnärliga strategier: att bli en väckare eller en vilare. En väckare är något av en aktivist som visar på behovet av viktiga samhällsförändringar. En vilare tar i stället sitt ”sociala ansvar” genom att göra konst för kontemplation, som ger rum för vila. BarroLevén tillhör sannolikt den senare kategorin men personligen vill jag tro att vilaren – särskilt i vår uppskruvade och uppkopplade tid – också har förmåga att väcka.


Erika Dahlén

 

Presstext 2022-02-28 

Konstnärsduon BarroLevén, TILLFÄLLIG GÄST på Galleri Glas

— en lek med det nära och det okända


BarroLevén

Tillfällig gäst
21 april - 12 maj

Galleri Glas



Konstnärsduon BarroLevéns installation på Galleri Glas byggs upp med glasskulpturer i former av stammar, glober, stenar och sfärer vilka i en scenografi med speglar bildar en helhet. Ett naturrum, samtidigt apokalyptiskt och hoppfullt. Titeln Tillfällig gäst anspelar på oss enskilda människors och hela mänsklighetens vistelse på planeten.


”Det är klart att vi är påverkade av miljön, klimatet och tankar kring det”, säger Ulrika Barr. ”Det handlar om sorgeprocesser och förgänglighet".


Vi är här som tillfälliga gäster en kort tid, upptäcker och undersöker, och råkar tyvärr tillhöra en generation som bryter ned jorden. Något behöver ge vika för att något nytt ska kunna träda fram. Allt går igen.”


Vi rör oss hela tiden kring de olika elementen, i rymden och under vattnet, en vet inte om en är på mikro- eller makronivå”, säger Kristina Levén. ”Det är en lek med det nära och okända, inom och bortom".


I sitt konstnärliga uttryck har BarroLevén gjort sig kända med sina innovativa experiment med att fusionera klarglas med högteknologiska industriella material som vattenglas och Foamglas. Foamglas är framställt av slaggprodukter från återvunnet glas och används annars inom byggindustrin.

BarroLevén kallar sin innovativa glasteknik för Spuma eller Spuma in vitrum det latinska uttrycket för skum i glas.


De stora sfärerna i utställningen är blåsta av mästaren Björn Friborg tillsammans med Ulrika Barr och Jonas Niedermann på Holmegaards glasverk i Danmark, de är kända för sin skicklighet inom glasblåsning, samt en icke rädsla för att blåsa glas ihop med nya material, så som det experimentella och tekniskt svårkontrollerade foamglaset som BarroLevén arbetar med.


BarroLevén representeras av Galleri Glas och hade sin senaste utställning 2019, där Statens konstråd förvärvade tre stenar vilka numera pryder Regeringskansliets matsal för utlandsbesökare. BarroLevéns verk är även representerade i region Uppsala med placering på Enköpings lasarett. Konstnärsduon har tidigare också ställt ut i Prag, New York och The Glass Factory i Boda Glasbruk.



Möten-Ett annat nu


@The Glass Factory Boda

19/10 2019 - 4/10 2020

Glaskonstnärsduon BarroLevén undersöker möten. Mellan glas och rum, ljus och skugga, rörelse och stillhet. De rör sig mellan traditionellt glashantverk och sökande experiment.


I mötet mellan det klara, rena hyttglaset och den råa, industriella isoleringsprodukten Foamglas sker reaktioner och nya uttryck uppkommer. Det groteska och det sköna ryms sida vid sida. Glaset som skulptur, film och projektion bygger en rumslig installation där perspektiven växlar, mellan micro och macro, det inre och det yttre.


Ulrika Barr och Kristina Levén började sitt samarbete under studietiden på Konstfack där BarroLevén växte fram som en tredje konstnär, i mötet mellan de två. De undersöker glaset som atmosfärskapare i förhållande till rum och riktar sig till platser för paus, återhämtning och kontemplation.

Möten-ett annat nu @Theglassfactory, Barroleven

"World of Glass"

@ Blås & Knåda, Stockholm

22/2-29/3-20

Värld av glas


Glober, sfärer och kollapsade former. Ett spänningsfält mellan inre och yttre världar. Inom räckhåll eller långt bortom?

En värld, där skevhet samsas med värdighet.


Skumglas, den industriella isoleringsprodukten av förkastat, återvunnet glas, utgör grunden. I mötet mellan det råa skumglaset och det klara, varma glaset från degeln sker reaktioner och nya världar uppstår.


Glas som skulptur, film och projektion bygger en rumslighet där perspektiven växlar; mellan mikro och makro, mellan det greppbara och oändligheten.

Within and Beyond @ Galleri Glas

2018-2019


The exhibition Within and Beyond has emerged in the interplay between two artists and in dialogue between their artistry. BarroLevén’s starting point is a society in which efficiency and productivity are highly valued, a society in which pauses disappear all too easily, and space for existential questions and needs along with them. Sweden currently faces major health issues with rising sick leave numbers due to stress-related illness. The causes are complex and stress in life is nothing new, but one of the changes seems to be that recovery no longer comes to us naturally. How can the artistic voice through glass contribute to spaces for rest and recovery in today’s urban environment?

BarroLevén uses the qualities of glass to awaken curiosity and small moments of wonder, creating space for a pause through a sensual experience. In Within and Beyond, perspectives shift in a play between micro and macro, and in a shift between inner and outer elements. Through an interplay of several components, spatiality is created – a room to enter, to be in, to behold.


Glass Stones – hot-sculpted glass with a core of Foamaglas© and glass dyes
Inside – macro-film of the Glass Stones’ inner world
Glass membranes – fused window glass in layers joined with a leaded-glass technique


The glass stones emerged during an intuitive exploration of materials in the glass studio, where Foamaglas©, an industrial insulation product made of expanded glass, was combined with powdered glass dye and the clear glass from the crucible. In this union, a reaction and continued expansion takes place which can only be controlled to some extent. The stones are sculpted on a pipe, where piece by piece of the hot, soft glass is cut on, poured out and hardened in a shape influenced by rotation and gravity. In the compact transparency, light refractions awaken worlds and their own stories arise in convergence with the viewer. Inside and out change places through a macro-film of the inside of the glass stones projected on the walls of the room. Viewers are offered the chance to enter the inner world of the glass stones.

The free-hanging glass sculptures made with a leaded-glass technique create membranes between here and there. Layers of window glass have been melted together and joined, piece by piece. The glass captures the light, refracts it and allows only some to pass through, like a membrane breathing light.


Within and Beyond @ Konstfack Spring Show, 2018

The Path @ Infra City, Upplands Väsby, 2017

“The Path Is a sculpture of wandering through transparency that thickens and fades out. Layer by layer, side by side.”